NedanstÂende dokument frbereddes och och lades ut p Zündelsite
som en "Introduktion i revisionistisk tankegÂng" under
frsta veckan i januari, 1996. Det var tnkt som en inledning till en Internet-debatt
med en annan website, Nizkor, som tillhr "Frintelselobbyn".
Denna debatt avbrts efter att Simon Wiesenthal Center underrttades om debatten
och omedelbart gick ut i en stor offensiv som brjade med en artikel i New
York Times, 10 januari 1996, fljd av 2000 brev till Internetleverantrer
och universitetsverhuvuden i ett frsk att frhindra revisionistiskt material
frÂn att publiceras p World Wide Web.
Som ett svar p denna censurkampanj brjade dataintresserade ungdomar
och cyberrymds-
journalister ver hela vrlden att skydda Zündelsite genom att skapa
Zündelsite-"mirrors". FrÂn mitten av januari till
mitten av februari var det stort elektroniskt drama d "Zündel-mirrors"
kom till spontant p de mest prestigefyllda universiteten. Vi knner
till "Zündel- mirrors" s lÂngt bort som i Australien.
Den slutgiltiga utkomsten av denna "frsta Internet-uppgrelse nÂgonsin"
var den amerikanska Communications Decency Act (ung: "Kommunikations-sedlighets-stadgan"),
som pressades igenom USA:s Kongress av vissa intressegrupper men nyligen
ogiltigfrklarades som ofrenlig med konstitutionen av tre domare i Philadelphia.
Detta domslut hÂller just nu p att verklagas.
Kampen fr yttrandefrihet p Ntet fortstter.
Innan jag kommer in p den egentliga vederlggningen, skulle jag
bara vilja fsta uppmrksamheten p nÂgra viktiga punkter i (Nizkors)
detaljerade, noggrant utarbetade sammanfattning:
1. Jag beskrivs av Nizkor, som citerar Kanadas "Security Intelligence
Review Committee", som en ". . .mÂngfaldig utgivare av
hatlitteratur." Det r inte riktigt sant.
I Kanada r distribution av "hatlitteratur" ett brott, liksom
bankrÂn och barnmisshandel. Om du kallar mig bankrÂnare i en
skrift och jag inte r bankrÂnare, kallas det frtal. Om du kallar
mig barnmisshandlare och jag inte r en barnmisshandlare, kallas ocksÂ
det fr frtal.
Ni kallade mig i elektronisk skrift en ". . .mÂngfaldig utgivare
av hatlitteratur." Ni har just frtalat mig.
Jag har bott och arbetat i Kanada i nstan 40 Âr och har aldrig dmts
fr att ha publicerat och/eller distribuerat hatlitteratur i detta land.
Jag har aldrig ens Âtalats fr att ha publicerat och/eller distribuerat
hatlitteratur i Kanada, trots att det i Kanada finns sÂdant som "hatlagar."
Faktum r, att olika juridiska och polisira grupper, efter omfattande underskningar,
har friknt mig frÂn denna anklagelse. Om det funnits bevis, skulle
mina fiender ha sett till att jag blivit Âtalad och dmd.
Jag har Âtalats fr ". . .spridande av falska nyheter,"
en frimodig anklagelse som en missnjd judisk mÂngmiljonrska drog
ver mig. Det kostade det kanadensiska folket uppskattningsvis 6 miljoner
dollar . . . och till vilken nytta? Kanadas Hgsta domstol bestmde sig till
slut fr att samhllet kan berikas av intellektuell mÂngfald, vilket
ven inkluderar impopulra synstt p historien och andra saker som
r obekvma fr vissa minoriteter.
Hr nedan sammanfattar jag Âtta punkter fr att fungera som grundkurs
i "Frintelse"-revisionism. Innan dess vill jag deklarera vad
jag menar nr jag refererar till vissa individer och grupper kollektivt
som "Frintelse- lobbyn".
Jag anvnder denna fras som en generell term fr att beskriva de mnniskor
som har ett starkt intresse av att hÂlla Frintelsemyten levande och
som kan verka politiskt fr att se till att s sker.
"Frintelselobbyn" r en sammanfattande konstruktion, avsedd
som en frenklande beskrivning av en viss del av den mnskliga rasen, av
vilka de flesta men inte alla r judar, med unika och identifierande sociala
och politiska karaktrsdrag och hngivna upprtthÂllandet och frstrkandet
av en dogm som kallas "Frintelsen."
Jag anvnder denna fras fr sammanfattnings skull, precis som "The
Flower Generation" beskriver en hedonistisk ungdomskultur och "The
Jet Set" beskriver de rika.
Det r upp till varje individ, jude eller icke-jude, att sjlv avgra om han
hr till den gruppen eller inte.
Vad revisionister erbjuder nedan r "state of the art" inom revisionismen
just nu. Det sista ordet r nnu inte sagt; det kommer att sgas nr
fler mnniskor av alla sorters skolor brjar grva i den dunkla historien
om "Frintelsen" och sjlva upptcker vad som r sant och vad som
inte r det.
Fr att fÂnga krnan i det som sgs nedan mÂste lsaren frstÂ,
att efter Âr av insisterande p att ". . . revisionisterna
F÷RTJNAR inga svar!" och vgran att ta debatt, planerades faktiskt
en seris debatt i brjan av Âret - eller s trodde vi, Âtminstone.
En censurkampanj drogs igÂng ver hela vrlden fr att frhindra att
denna debatt gde rum. En del av denna anstrngning frÂn vÂra
motstÂndares sida fick tydligen Nizkor att backa ur debatten, insisterandes
att de bara talat om att "lnka". Det r synd att en debatt aldrig
gde rum, men det r redan verspelat.
Nizkor sger nu att de fredrar att "lnka", s vi kommer
att lÂta dem "lnka." Vi skulle ha velat ha en riktig debatt
med msesidig respekt och msesidigt samarbete. SÂ skulle dock inte
ske, men eftersom vi lovat att besvara en vederlggning, r det vad vi gr
nu.
___
Till att brja med, har revisionismen nu tagit plats som en rrelse fr intellektuell
renssans ver hela vrlden. Folk brjar stlla frÂgor om Frintelsen.
Dessa frÂgor r obekvma. Frintelselobbyn kan inte lngre ignorera det
globala intresset fr de SANNA fakta som omger mycket dunkla pÂstÂenden
angÂende "Frintelsen" genom att ropa "Antisemitism!"
I grunden kan revisionistiska pÂstÂenden grupperas i Âtta
nÂgorlunda distinkta frÂgor. Dessa r, som redovisas nedan:
Principen bakom denna propaganda var: "Let's get an enemy to kill
an enemy." ("LÂt oss f en fiende att dda en fiende.")
Hur Âstadkoms d detta? Med gammalmodiga, beprvade metoder.
Sofistikerad krigspropaganda om fiendens pÂstÂdda grymheter
r inget nytt. Det r ett effektivt psykologiskt vapen, och anvnds rutinmssigt
fr att elda p de egna trupperna s att de tror att de slÂss
fr en rttfrdig, patriotisk sak. Fienden demoniseras med systematiska berttelser
om hans grymhet. Medierna upprepar om och om igen hur grym och demonisk
han r.
Denna taktik anvndes av de Allierade - i stor utstrckning. Hr r ett stycke
bevis:
Den 29 februari 1944, skickade British Ministery of Information (Brittiska
Informationsministeriet) fljande brev till det hgre brittiska prsterskapet
och till BBC:
Sir,
Jag har av Ministeriet anbefallts att skicka er fljande rundskrivelse:
Det r ofta goda medborgares och fromma kristnas plikt att blunda fr egenheterna hos vÂra bundsfrvanter.
Men ibland mÂste sÂdana egenheter, ven om de fortfarande frnekas offentligt, tas i beaktande nr handling krvs.
Vi knner till de metoder som bolsjevikdiktatorn i Ryssland anvnder i sitt styre frÂn, till exempel, skrivelser och tal frÂn premirministern sjlv under de senaste tjugo Âren. Vi vet hur Rda armÈn upptrdde i Polen 1920 och i Finland, Estland, Lettland, Galicien och Bessarabien helt nyligen.
Vi mÂste drfr ta med i vÂra berkningar hur Rda armÈn skert kommer att upptrda nr den drar in ver Centraleuropa. Om inga frsiktighetsÂtgrder tas, s kommer de uppenbarligen oundvikliga fasor som blir resultatet att orsaka ett ondigt stort tryck p folkopinionen i detta land.
Vi kan inte reformera bolsjevikerna, men vi kan gra vÂrt bsta fr att rdda dem - och oss sjlva - frÂn konsekvenserna av deras handlingar. Avsljandena frÂn det senaste kvartsseklet gr att enkla frnekanden blir fga vertygande. Det enda alternativet till frnekande r att dra bort allmnhetens uppmrksamhet frÂn hela affren.
Erfarenheten visar att det bsta sttet r propaganda om grymheter frÂn fiendens sida. Tyvrr s r inte lngre allmnheten s mottaglig som under "Likfabrikens", "de Lemlstade Belgiska Spdbarnens", och de "Korsfsta Kanadensarnas", tid.
Vi sker drfr ert samarbete fr att dra allmnhetens uppmrksamhet frÂn Rda armÈns upptrdande, genom ert helhjrtade std fr olika anklagelser mot tyskarna och japanerna som har spritts och kommer att spridas ut av Ministeriet.
Att ni uttrycker en tro p dessa kan vertyga andra.
Med utmrkt hgaktning,
(Namnteckning)
H. Hewet, Andresekreterare
Det fanns till och med ett P.S. som ld:
Ministeriet kan inte delta i nÂgon som helst korrespondens rrande denna kommunikation, som endast ansvariga personer br knna till. (Rozek, Edward J., Allied Wartime Diplomacy: A Pattern in Poland, John Wiley and Sons, New York, sid 209-210.)
Detta r ett ganska avsljande dokument. Brevet bevisar att de Allierade
under Andra vrldskriget anvnde sig av "grymhetspropaganda" mot
Hitlertyskland fr att dra det egna folkets uppmrksamhet frÂn de grymheter
som begicks mestadels men inte endast av Rda armÈn - deras "kamrater"!
- i invasionen av Europa d Hitlers krig nrmade sig sitt slut.
Lgg dock mrke till att det inte stod nÂgonting i brevet om att gasa
folk.
Varfr inte? Fr att dÂraktig "grymhetspropaganda r nÂgot
helt annat. Gaskammar-pÂstÂendet testades helt kort men vergavs
snabbt som fr "otroligt." Om uppdiktade grymheter visar sig vara
fr vidriga, frmmande och osannolika fr att tnkande, knnande mnniskor ska
kunna svlja det, ligger det inte i en armÈledares intresse att sprida
rykten om sÂdana brott.
Detta var frÂn brjan ocks fallet med pÂstÂendet
om "gaskammare".
Faktum r, att British Ministery of Information frst bad det brittiska prsterskapet
att hjlpa till med att sprida "gaskammarhistorien", som planerades
att spridas ut av Ministeriet. (Rozek, Edward J., Allied Wartime Diplomacy,
sid 108-110. John Wiley and Sons, New York.) Men frÂn brjan ansÂgs
den fr problematisk och bisarr, och drfr drogs den snabbt tillbaka eftersom
den kunde bli ett pinsamt strategiskt misstag.
En del av de "mindre" s kallade "brotten" som
folk var villiga att svlja verlevde och frodades ett tag, bÂde under
frsta och Andra vrldskriget - en del av de under lngre tid n andra.
Till exempel s har mÂnga i den ldre generationen, bÂde
i Europa och i Amerika, fortfarande starka minnen av de makabra pÂstÂenden
som de Allierades propaganda riktade mot tyskarna under Frsta vrldskriget:
"tvÂl-av-lik-fabriker", "belgiska spdbarns avhuggna
hnder", "korsfsta kanadensiska soldater". Alla dessa historier
visade sig vara lgner, och fr vissa av dem bad Allierade statsmn t o m
tyskarna om urskt efter Frsta vrldskriget.
NÂgra kommer till och med ihÂg det otroliga, hysteriska pÂstÂendet
frÂn den dÂvarande guvernren fr staten New York, t o m 1917-1918,
(!) att tyskarna hade ". . . utrotat miljontals judar."
nnu mer talande r pÂstÂendet om ". . . sex miljoner"!
(Glynn, Martin, The Crucifixion of the Jews Must Stop. The American Hebrew,
October 31, 1920.)
Som ni mrker r "sex miljoner"-historien gammal. Mycket gammal.
Den har prÂnglats ut frr. I en nyligen utkommen bok med titeln "Keystone
of the New World Order: The Holocaust Dogma of Judaism," gr frfattaren
en pong av att siffran har mytologisk betydelse eftersom den baseras pÂ
kabbalistiska kllor. (Weintraub, Ben, The Holocaust Dogma: Keystone of
the New World Order, Cosmos Publishers, 1994)
Tyvrr s krvdes det en medgrlig, systematiskt desinformerad populas
som vi har idag, tillsammans med en korrumperad medias aldrig minskande
hjrntvtt, fr att prÂngla ut lgnerna i decennier p det stt
som skett. Under Frsta vrldskriget fanns inga elektroniska medier. Efter
Andra vrldskriget dammades denna behndiga historia av och stjlptes nnu
en gÂng ver det tyska folket.
Det massiva psykologiska anfallet hade dock bara brjat, med den fiktiva
TV- serien "Holocaust," som visades ver hela vrlden fr uppskattningsvis
100 miljoner mnniskor. Senare kom "Schindler's List." Tusentals
andra produktioner har ocks gjorts, inte alls med samma illvilliga
slagkraft men med samlad destruktiv effekt.
LÂt oss ha en sak helt klar fr oss: Man skulle inte ha tvekat att
anvnda historien om "gasningar" redan under kriget - om det hade
varit trovrdigt. Men ven under kriget s visste de Allierade lndernas
ledare - sÂsom Churchill och Roosevelt liksom personer i den katolska
hierarkin, inklusive den dÂvarande pÂven Pius XI - frÂn
olika underrttelsetjnster, spioner p marken, fÂngar med radiosndare
i olika lger (bland annat tillfÂngatagna soldater och tillfÂngatagna
prster, t o m de som lokala militrer, poliser och vakter biktade sig infr)
att inga organiserade massutrotningar gde rum i dessa lger.
Hur visste de det?
De Allierades ledare hade detaljerade flygfotografier, varav inte ett enda styrkte de hysteriska pÂstÂenden som p den tiden gjordes av sionistiska agitatorer som rabbi Stephen Wise och andra ver vrlden. Det var helt enkelt inte sant. Inga gasningar av mnniskor gde rum - bara av lss! Historien var lika ihÂlig som en schweizerost. Och den bedmdes som problematisk.
Som en konsekvens av detta, tog de Allierades ledarskap specifikt bort alla referenser till "gaskammare" i sin krigspropaganda, ven i sina diplomatiska utskick, eftersom det inte fanns nÂgra bevis. (Allied Diplomacy in Wartime, Samisdat Resource Book, sid 108-110) )
I augusti 1943 bestmde sig de Allierade officiellt fr att inte fra just denna anklagelse om "gaskammare" mot nazisterna i en publicerad deklaration p grund av "otillrckliga bevis fr att rttfrdiga pÂstÂendet om avrttning i gaskammare." ( Foreign Relations of the United States Diplomatic Papers, 1943. Samisdat Resource Book)
De Allierade och pÂven behvde sÂlunda inte frneka det som inte gde rum - utom i de sionisters hjrnor som red p unikt "offerskap" fr skapandet av staten Israel och politiskt vertag efter kriget (bland annat bestÂende av massiva skadestÂnd frÂn Tyskland), och som behvde anklagelsen om folkmord mot judarna.
RttegÂngarna i N¸rnberg var, som vi kommer att frklara mer
ingÂende, baserade p dessa anklagelser. Sionisterna behvde
en fllande dom fr att kunna f ut skadestÂndspengar frÂn
den fega regering som de Allierade tillsatt.
Fortstt . . .
___