3. Det revisionistiska pÂstÂendet: Antalet offer fr "Frintelsen" r ansvarslst verdrivet.

Sifferleken med pÂstÂdda judiska frluster r verkligen besvrlig. MÂnga, mÂnga mnniskor av alla nationaliteter frsvann eller gick under i kriget och kan inte redovisas. Vissa ligger i askan av de Allierades bombningar av tyska stder och begravda under kollapsade byggnader; andra frbrndes i eldstormar orsakade av de Allierades bomber; ytterligare andra gick under i ryska gulager lÂngt efter att skjutandet hade slutat.

Det r orttvist och felaktigt att hvda - som det rutinmssigt hvdas - att om en person inte kan redovisas, har han eller hon gÂtt under i ett folkmord - eller nnu vrre, i gasningar.

Faktum r, att "Frintelsen" r det bsta exemplet p ". . . dd som bevisats av miljontals verlevandes historier."

FÂr inte det er att tnka efter?

Medierna r fulla av "verlevande-"organisationer, som finns i varje strre stad i Vst - frÂn Toronto till Johannesburg; frÂn Rio de Janeiro till Los Angeles.

Det rcker med att sga att tyskarna har betalat ver 4 300 000 pensions- och skadestÂndsansprÂk; 40% av mottagarna av dessa lever (eller levde) i Israel. Andra har judisk bakgrund men har valt att leva i andra delar av Vrlden.

Om s mÂnga miljoner av det judiska folket dog fr tyskarnas hnder, varfr finns det s mÂnga verlevande?

"Frintelse"-entusiaster har ofta kallat Jacob Robinson en "historiker" och "internationell jurist" och refererat till honom som en frstklassig klla till auktoritativ information om vad som hnde med judarna.

Faktum r, att den steuropeiske juden Jacob Robinson var en slug skojare med en diabolisk plan och ett diaboliskt mÂl. Han var skaparen av det "revolutionra koncept" som var idÈn om N¸rnbergrttegÂngen fr Tysklands ledare, och de tyska skadestÂndsutbetalningarna.

Enligt Nahum Goldman, f d president fr Judiska VrldsrÂdet:

"Frutom mitt sammantrffande med de verlevande i koncentrationslgren efter befrielsen, Âtervnde jag bara officiellt till Tyskland fr att trffa frbundskansler Adenauer och pÂbrja frhandlingar om skadestÂnd. Dessa skadestÂnd utgjorde en srskild innovation inom internationell lag.

Fram till dess betalade det land som frlorat ett krig skadestÂnd till segraren, men det var en sak stater emellan, regeringar emellan. Fr frsta gÂngen skulle nu en nation ge skadestÂnd antingen till vanliga individer eller till Israel, vilket inte lagligen existerade vid tidpunkten fr Hitlers brott. I vilket fall s mÂste jag medge, att idÈn inte kom frÂn mig.

Under kriget hade WJC (World Jewish Congress, Judiska vrldskongressen) skapat ett Institute of Jewish Affairs (Institut fr judiska frÂgor) i New York (deras hgkvarter ligger nu i London). Styresmnnen var tv stora judiska jurister frÂn Litauen, Jacob och Neremiah Robinson. Tack vare dem utarbetade Institutet tv fullkomligt revolutionra idÈer: N¸rnbergstribunalen och tyska skadestÂnd. (Goldman, Nahum, The Jewish Paradox, Grosset & Dunlap, 1978, sid 122)

Lgg ihop tv och tvÂ.

SkadestÂndskrav baseras p antalet offer - i likhet med ett frskringskrav efter en flygplanskrash och en efterfljande eldsvÂda. Det lnar sig att hÂlla detta antal hgt. Det r inget mysterium.

Frestll dig nu ett frskringsbolag som mÂste betala fr en eldsvÂda dr det pÂstÂs att ett antal familjemedlemmar gick under. Man behver inte vara raketingenjr fr att rkna ut att om frskringsbolaget frhindras frÂn att kontrollera viktig information, som t ex: ". . . vem var egentligen bokad p planet. . . ?" - kunde en icke-existerande morbror eller moster mjligen materialiseras, och frskringsbolaget bli bedraget. Detta har hnt vissa frskringsbolag.

Att dra fram den gamla ankan om "Wannseeprotokollet" (frÂn 20 januari, 1942), som pÂstÂs skissera de nazistiska planerna p att "frinta de europeiska judarna" r oerhrt frckt. Till och med den judiske Frintelseexperten Yehuda Bauer p Hebreiska universitetet i Jerusalem har sagt att Wannsee var ett mte, men "knappast en konferens," och att ". . . lite av vad som sades dr utfrdes i detalj."

Hr fljer hela citatet, under titeln "Wannsees betydelse avvisad," i Canadian Jewish News, 30 jan, 1992:

"Allmnheten upprepar, gÂng p gÂng, den ljliga historien att man kom fram till utrotningen av judarna vid Wannsee. Wannsee var endast ett steg i utvecklandet av massmordsprocessen." (Canadian Jewish News, 30 jan, 1992)

Enligt New York Times, 12 november 1989, tillade Bauer nr han klandrades fr att ha sagt att han inte skulle vilja ". . . ge de som frnekar Frintelsen vatten p sin kvarn": "De kan rkna, vet ni. . ." (Auschwitz Revisionism: An Israeli Scholar's Case, New York Times, 12 nov, 1989)

Det kan de, och det gr de.

Genom att de gjorde det, "krympte Frintelsen." LÂt oss ta Auschwitz, till exempel. Enligt en sammanfattning frÂn 10 december 1995, iordningstlld av Dr Faurisson, fljer hr en talande bild:

I detta diagram representerar den lngsta stapeln 9 miljoner personer, och den minsta stapeln representerar 630 000 - 710 000, av vilka 470 000 - 550 000 antogs vara judar. (Den riktiga och detaljerade verifikationen av bÂde siffror och kllor finns i Dr Faurissons textdokument, mrkt Appendix A)

Det stndigt krympande antalet Auschwitz-"offer" borde f skeptiska mnniskor - mnniskor som tillmpar sunt frnuft i det hr mnet - att ta en paus och fundera. Yehuda Bauer, judisk Frintelseforskare, medgav att siffran 4 miljoner var falsk i en artikel i november 1989, dr han kommenterade den grymma manipulation av antalet offer i Auschwitz som bÂde sionister och kommunistiska propagandister och lgnare stÂtt fr. (Auschwitz Revisionism: An Israeli Scholar's Case. New York Times, 12 november, 1989.)

LÂt oss nmna Rda korset hr ocksÂ. Denna s kallade "humanitra" organisation har mycket att svara fr vad gller siffrornas otillfrlitlighet.

Rda korset spelade en skamlig roll under och framfr allt efter kriget nr de hade med historier och statistik om pÂstÂdda "nazistiska grymheter" att gra. (Se Charles Biedermans vittnesmÂl under rttegÂngen mot Ernst Z¸ndel. Did Six Million Really Die? Report of the Evidence in the Canadian "False News" Trial of Ernst Z¸ndel - 1988, redigerad av Barbara Kulaszka, sid 80-84. Den r vrd att lsa hel och hÂllen.)

Nedan Âterger jag endast tv utdrag av detta vittnesmÂl, s som det sammanfattats av juristen Barbara Kulaszka i hennes bok "Did Six Million Really Die?":

"tkomst till dokumenten begrnsades av 1955 Ârs Bonnfrdrag till tidigare frfljda och deras lagliga efterfljare, grundat p att alla dokumenten var personrelaterade och drfr inte ppna fr allmnheten. (11-2497, 2498). De ord som anvndes i Bonnfrdraget var att arkiven skulle "endast utvrderas i de tidigare frfljdas och deras efterfljandes intressen." (12-2676). Det enda undantaget frÂn denna regel som frdragen medgav, var att representanter fr nÂgon av de tio regeringar frÂn de Allierade lnderna som vervakade besluten, hade rtt att inspektera dokumenten. (11-2497) En anskan frÂn en av dessa tio regeringar om tillgÂng till dokumenten bedmdes av chefen fr ITS (Internal Tracing System); om denne knde att anskan inte var rttfrdigad kunde han skicka den vidare till Internationella kommissionen, fr ett slutgiltigt avgrande. Han kunde inte minnas att nÂgon anskan frÂn Israel fÂtt avslag. (12-2711)"

Med andra ord, kan Israel titta p datan, men tyska forskare och historiker kan inte det. Revisionister kan inte. Ernst Z¸ndel kan inte. Mr Wiesenthal, fÂr man frmoda, kan.

Kulaszkas sammanfattning av rttegÂngsutskrifterna sger fortsttningsvis att:

Biedermann bekrftade att det totala antalet dda, som den 31 december 1983 var registrerade hos Special Registry Office och diverse andra registreringsbyrÂer, var 373 468. (11-2515) Denna siffra representerade ddscertifikat som givits ut med fljd av inkomna anskningar och baserades, med hnsyn till Special Registry Office, p lgerprotokoll som nazisterna frt under kriget. (11-2516, 2517)

Biedermann medgav, att vid en internationell konferens som hlls av International Committee of the Camps i Wien 1977, hll den dÂvarande chefen fr ITS, Albert de Cocatrix ett tal som antydde att den 31 december 1976, var totalt 357 190 namn p personer som dtt i koncentrationslgren registrerade hos Special Registry Office. Biedermann bekrftade att dessa siffror faktiskt kom frÂn ITS. (12-2640 till 2646) Han pÂpekade dock att dessa siffror hade resulterat frÂn anskningar. Om en hel familj hade dtt, fanns ingen som kunde lmna in en anskan om ddscertifikat. Fr det andra, s hade ITS komplett dokumentation frÂn bara tjugotv koncentrationslger. Vad resten betrffade s hade de antingen ofullstndig eller ingen dokumentation. Om en anskan lmnades in om en person som pÂstods ha dtt i ett av dessa lger, hade allts inte ITS de protokoll som skulle rttfrdiga en anskan till Special Registry Office om ett ddscertifikat. (12-2647)

Egentligen r det ljligt enkelt. Sifferleken som skadestÂndskraven baseras p kunde lggas till vila imorgon.

Rda korset har, via sin International Tracing Service i Arolson, ledd av Rdakors-delegaten Charles Biedermann, tillgÂng till viktig information om varenda koncentrationslgerfÂnge som nÂgonsin passerade igenom ett tyskt krigsfÂngelger eller civilt koncentrationslger. Dessa 14 miljoner bitar av information skulle, med dagens datorteknologi, OCR-program etc, kunna sÂllas, kategoriseras, analyseras och dubbelkollas. P mycket kort tid kunde denna information gras tillgnglig fr allmnheten, vilket p ett effektivt stt skulle stta stopp fr missbruk, feltolkning, fiffel och frfalskanden av pÂstÂdda och riktiga antal av "nazismens offer."

Den tyska regeringen kan och borde ha kontrollerat protokollen ver de intagna fr 50 Âr sedan. Varfr grs inte detta? En bra gissning r att det d skulle avsljas fr hela vrlden att falska skadestÂndskrav gjorts, och att miljarder hade betalats ut och orttmtigt kasserats in under lÂng tid.

Det finns brev av Arolson Tracing Service som Âtminstone ger en glimt av vad som finns tillgngligt i deras arkiv. Rda korset har, genom att acceptera det nuvarande 10-nationers frdraget eller mandatet med vilket det administrerar detta makabra men viktiga arv frÂn Andra vrldskriget, blivit en villig medbrottsling i att frsvÂra forskning och till och med dlja historiska fakta.

Jag har sagt frut, att Rda korset medvetet obstruerar en rlig underskning i ett av de sorgligaste kapitlen i mnsklighetens historia. Om Rda korset inte gillar denna berttigade kritik, fÂr de lov att sluta upp med att gmma sanningen frÂn den allmnhet som letar efter svar.

Fortstt . . .